Meny
under construction
under construction
under construction
under construction

THE STRINGPOINT GROUP

"Jag stönar: Detta är inte tillåtet, det här är så fel"

söndag

Mark är i en udda position längst ner i trappan. Jag springer fram till honom och försöker hjälpa honom upp. "Åh, min axel", stönar han. "Jag tror att den är trasig. Ring en ambulans!" Jag tittar på min klocka. Klockan är 11 på kvällen. Jag öppnar ytterdörren och tittar på min mammas hus. Allt är mörkt där. Jag tänker på Ella som sover. "Skynda dig", säger Mark till och sedan ringer jag 911.

En stund senare sitter jag i sjukhusets väntsal med en sovande Ella i famnen. Det är väldigt upptaget. Detta kan inte göras. Vem kan jag ringa? Fleur ska föda när som helst. Min syster då. Telefonen ringer. .inspelning. Skit. Det är min svåger Maarten. "Förlåt att jag ringer så sent", säger jag. "Är Frederique hemma?" Men han sover redan.

Och så kommer det att Maarten lite senare tar över den sovande Ella från mig och kör henne hem till mig, för han tycker att hon borde ligga i sin egen säng. Sedan är det äntligen Marks tur. Bilden visar att hans axel verkligen var bruten. De vill ha kvar honom över natten för att se om han behöver opereras imorgon. Det finns inget alternativ. Jag måste ringa hans fru.

Han är fortfarande klarvaken. "Jag trodde att han skulle vara med dig", väser hon. "Jag kommer nu. Jag förväntar mig att du har åkt då. Mark är min man, Laura. När kommer det att nå igenom till dina dumma små hjärnor?” Jag tittar på Mark. Tack vare en rejäl dos morfin slumrade han till. Jag kysser honom på kinden och beställer en Uber. Gå sedan hem.

Snyktande öppnar jag dörren till vardagsrummet, där Maarten väntar på mig. Han skjuter mot mig några medicinska frågor som jag inte vet svaren på. Jag säger att jag är dödstrött och vill sova, men han vill hälla upp ett glas vin till mig först. "Du är fruktansvärt upprörd", säger han. "Den gästen är väl inte alls värd det?"

Maarten sätter sig bredvid mig i soffan. "Du ryser helt", säger han. "Kom, ta min jacka." Jag tittar på honom och förstår vad Frederique ser hos honom och varför alla patienter flyr med honom. Han kunde lätt figurera i en doktorsroman. Sedan lägger han armen om mig. Plötsligt får jag lust att krypa ihop mig i hans famn och kyssa honom. Hej, du kan inte. Det är min systers man! Förbjudet område.

Jag sätter mig ifrån honom och säger åt honom att gå hem. "Jag känner inte för det", säger Maarten och innan jag vet ordet av trycker hans mun mot min. Utforskande, hans tunga slickar min. Hans läppar är mjuka men ändå fasta. "Du smakar gott." Jag kan känna hans hårdhet trycka mot min mage när han lägger sig ovanpå mig.

"Det här är inte tillåtet", stönar jag. "Det här är så fel. Du är min systers man!” Men Maarten bryr sig inte om någonting. Han gränsar mig, knäpper upp min blus, kysser ena bröstvårtan och sedan den andra. Sedan skjuter han undan mina trosor och sticker in två fingrar i mig. Skit. Jag känner mig av min svåger. Ny. Jag har sex med min svåger.

En stund senare är vi båda nakna. Maarten tar upp sina jeans från golvet, känner i fickan en stund och tar sedan en kondom ur plånboken. Skulle han alltid ha det med sig eller förberedde han sig bara på det här? Han lägger mina ben över sina axlar och sedan sitter han väldigt djupt inuti mig. Det är gott. Så underbart att jag inte kan komma på något annat än den här överväldigande känslan.

Tio minuter senare sitter vi lite obekvämt bredvid varandra. All eufori av just är borta. Jag mår dåligt och jag är ledsen. Ska vi berätta detta för Frederique nu? Jag kan väl inte hålla det här från henne? "Vi skulle inte ha gjort det här", säger jag hes. "Frederique kommer aldrig att förlåta oss."

"Frederique behöver inte veta det här alls", säger Maarten. ”Det är vår lilla hemlighet som jag kommer att minnas länge framöver. Och vi kanske gör det igen." Han kysser mig på pannan och går sedan.

Jag är helt förvirrad. Jag är kär i min chef, har en affär med min gamla - och gifta - chef och har precis haft sex med min systers man. Fel, fel, fel. Jag börjar nästan hata mig själv. Kanske är det dags för mig att starta ett normalt förhållande. Men... kan jag?

© The Stringpoint Group

 

bron: de Telegraaf

 

Prenumerera på vårt nyhetsbrev

Prenumerera

Skapa ett konto

Du kan nu gå vidare som gäst eller du kan lägga upp ett konto med dina uppgifter

Registrering

Recently added

Du har inga artiklar i din kundvagn

Totalsumma inkl. moms:€0,00