Meny
under construction
under construction
under construction
under construction

THE STRINGPOINT GROUP

"Han låter fingrarna gå till mina trosor"

torsdag

Förvirrad tror jag. Så Mark vill stanna hos mig. Det verkar inte vara en bra plan för mig. Ellas födelsedag är på söndag. Han själv för den delen. Ska han inte fira då? Dessutom vill jag inte att han ska stanna hos mig bara när det passar honom. "Förlåt" smsar jag tillbaka. Det är Ellas födelsedag och hela familjen kommer. Dessutom måste jag jobba imorgon.” Jag ser direkt två blåa fästingar, men han svarar inte. Gör jag det rätta genom att avvisa honom så brutalt?

Chris väntar fortfarande på mig i restaurangens trädgård. "Jag måste gå," säger jag till honom. "Tack för den goda drinken. Imorgon ska jag jobba hemifrån och på måndag är jag ledig, för vi firar Ellas födelsedag på plantskolan. Till tisdag." Men Chris tar tag i mig i slaget på min skinnjacka och drar mig mot sig. Han viskar i mitt öra att han är på tåget på grund av drinkarna och frågar om jag vill ta honom till stationen.

Jag kan känna hur kollegornas ögon bränner in i min rygg när jag och Chris går ut från kaféet tillsammans. Min bil är runt hörnet. Chris tar passagerarsätet. "Kom och sätt dig i mitt knä", säger han. Jag ser mig omkring. Bilen står på en liten parkering mitt i stan. Vi kan fångas vilken minut som helst. Jag böjer mig. Vi kysser varmt. Hans händer känner mina bröst. Sedan kör han med fingrarna mot mina trosor.

"Förlåt", säger jag och kämpar för att komma loss. "Det här är verkligen inte klokt. Jag ska ta dig till stationen." Jag sätter mig bakom ratten och sätter honom på tåget. En timme senare ligger jag i sängen. Förvirrad. Så jag gillar verkligen Chris. Men jag är också fortfarande väldigt förtjust i Mark. Vem ska jag välja nu? Vill jag ha en relation med min chef eller en relation med en gift man?

söndag

Vilken märklig dag det här alltid är. Det är mitt barns födelsedag, men det är Mark också. Och medan jag kan överösa mitt barn med kyssar och presenter, kan jag inte se min älskare. Jag vet inte ens om han är tillbaka med Josien. Försiktigt skickar jag ett sms till honom med "grattis", men jag får inget svar. Hmm, sluta tänka på det nu. Min dotter är två! Och hon är en lysande födelsedagstjej.

På eftermiddagen är huset fullt av folk. För ett år sedan kunde jag inte fira på grund av corona, så nu packar jag upp extra. Till och med Linda är där. Jag är glad att vi kan komma så bra överens nu för tiden. Sedan ringer klockan. Min syster, Maarten och barnen. Min svåger ger mig en grubblande blick som jag försöker ignorera. Tyvärr låtsas han att hans näsa blöder. När jag är i köket en stund senare kommer han in. "Hej, trevlig sak. När kan vi träffas igen?"

"Nej", slänger jag till honom. "Om du inte lämnar mig ifred, ska jag säga till Frederique att du stör mig." Han tittar hånfullt, men lämnar sedan köket ändå. Lycklig. Jag behöver inte tre olika män som jagar mig. Jag ignorerar honom ytterligare och så blir det trots allt en trevlig eftermiddag.

När jag äntligen har städat hela huset 11:30 och vill se en serie ringer klockan. Jag är förvånad. Vem kan det vara, så sent? Jag tittar ut genom fönstret. Det är Mark! Vad gör han här så sent? Jag öppnar. Mark snubblar uppför trappan. Det verkar som om han strålar. Jag tar hans rock. "Grattis på födelsedagen", säger jag. "Förlåt, jag har ingen present. Jag förväntade mig inte dig."

Mark sätter sig på en stol. "Josien och jag var ute och åt middag på min födelsedag", skryter han. "Vi hamnade i ett slagsmål. Om dig såklart." Han skrattar lite bittert. "Våra slagsmål handlar alltid om dig. Vi bråkar nästan aldrig. Hur som helst, hon sa att hon aldrig skulle se dig igen och jag sa att det var hennes eget fel att hon alltid avvisade mig. Så till slut gick jag och nu är jag här. Jag kom hela vägen."

Han tittar förväntansfullt på mig, som om han tycker att han förtjänar en komplimang. Säger han verkligen att han bara är här för att Josien avvisar honom i sängen? Bra. "Så i princip är du med mig nu för att straffa Josien," säger jag. "Eller för att du vill vara med mig?" Mark rycker på axlarna och drar slutsatsen att han faktiskt sitter i soffan med mig av båda anledningarna. Då säger han att han är trött och vill sova.

"Nej Mark," säger jag. "Ella är här, så det är omöjligt. Dessutom är jag ingen bas om det inte går så bra hemma. Så jag vill att du går. Det spelar ingen roll var. Mark börjar skratta och sträcker ut sina händer mot mig. "Jag menar allvar" säger jag och kastar hans rock på honom. Försvinn. Nu."

Mark ser arg ut, men tar på sig rocken ändå. "Jag trodde att du stöttade mig, Laura", säger han grinigt. "Att du alltid skulle finnas där för mig. Att vår kärlek kunde förstöras av ingenting och ingen." Sedan stänger han dörren efter sig. Några sekunder senare hör jag en stor smäll. Herregud. Har han ramlat ner för trappan nu?

© The Stringpoint Group

 

bron: de Telegraaf

Prenumerera på vårt nyhetsbrev

Prenumerera

Skapa ett konto

Du kan nu gå vidare som gäst eller du kan lägga upp ett konto med dina uppgifter

Registrering

Recently added

Du har inga artiklar i din kundvagn

Totalsumma inkl. moms:€0,00