Meny
under construction
under construction
under construction
under construction

THE STRINGPOINT GROUP

Jag knäpper upp min blus lite bredare och skakar loss håret.

Laura firar jul med sin familj och sin gode vän Remko, som hoppas att det finns mer mellan dem än vänskap. Men så fångar han henne med sin svåger i köket.

måndag

Jag känner mig hemsk. När Remko såg min svåger Maarten med händerna i mina trosor tittade han bara chockat på mig, tog sin rock och lämnade huset utan att säga ett ord. Jag kunde såklart inte säga vad som hade hänt, så jag muttrade att jag och Remko hade bråkat lite. "Tydligen tror han att det finns mer mellan oss än vänskap."

Remko må vara trevlig och pålitlig, men jag tycker också att han är supertråkig. Och i sängen är han verkligen ingenting. Jag vill ha en man som visar mig varje hörn av rummet. En man som tar tag i mig och slänger mig på sängen. En man som får mig att skrika av välbehag. En man som Mark. Hur skulle han vara? Det går inte en dag utan att jag tänker på honom.

Det som också stör mig är att jag inte riktigt vet vad jag ska göra med nyårsafton. Fleur ställer till med fest, men hennes bror Remko kommer säkert också att vara med och jag vill helst inte se honom. Jag har heller ingen aning om vad han sa till Fleur. Min syster ska till min mamma och hon ska ta Maarten med sig. Och min vän Angela bjöd in mig, men de där festerna går ibland lite överstyr. Det tänker jag inte riktigt på just nu heller.

Egentligen vill jag lämna. Jag skulle helst boka en biljett till Kanarieöarna eller snarare till Curaçao, men det har jag inte pengar till. Dessutom vill jag inte resa så länge utan Ella. Jag kan ta med den till Linda en helg, men inte en hel vecka. Men jag ser inte alternativet – att stanna i Amsterdam – heller. Allt är stängt. Måste jag sitta själv och titta på Netflix med en oliebol?

Sedan läste jag nyheten om att holländarna strömmar till Antwerpen för att shoppa och äta ute. Det är en trevlig plan! Nu har jag trots allt en bil. Jag bokar bara hotell och sedan firar jag nyårsafton på en mysig pub. Vem vet, jag kanske träffar en trevlig belgare som jag kan spendera några timmar med.

fredag

Och där är jag, mitt i Antwerpen. Det är mysigt och hektiskt. Massor av holländare överallt. Det enda man märker av att det finns en pandemi är att alla bär ansiktsmasker. Jag känner också att jag har kastats månader tillbaka i tiden. Vad härligt! Bara: varför njuter jag av detta helt själv? Om jag bara hade frågat en vän.

Jag ser mig omkring och känner mig väldigt ledsen ett ögonblick. Alla har kul med andra. Jag tycker att det är väldigt obehagligt på egen hand. Jag överväger att aktivera mitt Tinder-konto, men avvisar den idén ändå. Jag behöver bara prata med någon. Jag beställer en öl och sedan en till så jag slappnar av lite.

Jag ser mig omkring. Det är två män i min ålder som står vid ett biljardbord. En ser fin ut. Lång, med mörka lockar. Jag knäpper upp min blus lite bredare, skakar loss håret och går mot biljardbordet. "Hej, jag heter Laura", säger jag. "Kan jag vara med?" Männen presenterar sig som Chris och Michel. De kommer från Breda. Jag får köet i händerna och trots ölen går biljarden ganska bra för mig.

Det är lite ovänligt mot Michel, men jag är bara intresserad av den stilige Chris. Som tur är visar det sig att det fortfarande finns många andra män de känner som hänger i Antwerpen, så att Michel har lite sällskap. "Klockan är nästan middag," säger Chris. "Ska vi gå ut och skåla?" Jag måste fråga tre gånger till vad han säger. Han har en så djärv accent att jag knappt kan förstå honom.

Vi går mot Scheldt där tusentals människor har samlats. Jag ryser, så han virar sin kappa runt mina axlar. Mmm, han är riktigt trevlig. Synd att han pratar så fult. Då är klockan tolv och vi räknar ner massor. Chris tar tag i mig och kysser mig. Hans tunga tränger in i min mun. Hans hand glider över mina skinkor. "Ska vi gå till mitt hus?" frågar han. "Eller har du ett hotellrum här?"

Innan jag hinner svara ringer min telefon. Det måste vara min mamma. Men nej, det är någon helt annan. En bekant mansröst säger: "Gott nytt år, skönhet. Vad gör du?!"

© The Stringpoint Group

 

bron: de Telegraaf

Prenumerera på vårt nyhetsbrev

Prenumerera

Skapa ett konto

Du kan nu gå vidare som gäst eller du kan lägga upp ett konto med dina uppgifter

Registrering

Recently added

Du har inga artiklar i din kundvagn

Totalsumma inkl. moms:€0,00