Meny
under construction
under construction
under construction
under construction

THE STRINGPOINT GROUP

"Jag vet att jag måste ingripa, men det tänder mig"

Medan hon tittar på All You Need is Love Christmas Special på julafton längtar Laura plötsligt efter sin ex-älskare Mark så mycket att hon smsar honom. Men är det klokt nu?

fredag

"God jul", sms:ar jag till Mark. Ett oskyldigt meddelande som förhoppningsvis inte får honom i trubbel. Jag ser en bock. Vad galet. En timme senare är det fortfarande bara en. Kan han ha stängt av sin telefon? Det är inte för honom. Även på julafton måste han vara nåbar för verksamheten. En obehaglig känsla kommer över mig. Skulle han ha blockerat mig? Men varför?

Jag orkar inte längre; Jag måste ringa honom. Det ger mig ont i magen. Om hans telefon ringer nu och han ser att det är jag, kommer han att bli arg. Avtalet är att jag bara ringer honom på kontorstid och aldrig tidigare har jag fått en signal om att det är säkert. Det finns en låsning, han kan inte vara någon annanstans än med sin fru.

"Det här numret är inte i bruk", låter det. ”Kontrollera numret och ring igen.” Jag får det inte och ringer om och om igen. Men så går det upp för mig att jag måste acceptera det. Jag är verkligen exalterad över att köra hem till honom, men jag vet att jag bara kommer att göra det värre. Jag måste verkligen vänta till efter helgen.

söndag

Efter ytterligare en dag och en kväll med att äta och dricka i soffan är det äntligen Annandagen. Ikväll kommer min mamma, min syster, min påträngande svåger och Remko på middag med mig. Jag har ont i magen. Alla kommer att tro att Remko är min vän, inklusive Remko själv. Men mitt hjärta är hos någon annan.

Frederique gör förrätten, mamma tar en tårta av konditoren och Maarten tar hand om vinet. Jag gjorde det enkelt för mig själv genom att köpa två färdiga rullader, brysselkål, äppelmos och potatiskroketter. Jag kollar fortfarande min telefon regelbundet men bara en bock finns kvar. Jag ser faktiskt inte ens en profilbild på Mark längre.

Klockan fem är hela huset klart, bordet är dukat och jag hinner till och med titta på Peppa Pig med Ella. Hon ser vacker och glad ut i sin röda julklänning. Jag är så glad att jag och Linda kommer överens som vanligt igen och det är till och med lugnande att hon är med henne då och då. Då ringer klockan och Remko står där med en stor bukett blommor.

"Det är ganska spännande att träffa sin familj", säger han. "Tyvärt att du inte ville komma till min igår." Men jag kunde verkligen inte. Jag har känt Fleurs familj nästan hela mitt liv. Så länge jag inte är övertygad om mina känslor för Remko så vågar jag inte möta dem. Fleur skulle bli arg om jag skadade hennes bror.

Då kommer min svåger och syster. Utan barn, eftersom de är hos sin pappa. Maarten trycker mig mot sitt bröst bara lite längre än nödvändigt. Han ser Remko från topp till tå med en lätt hånfull blick och ser till att han sätter sig vid bordet bredvid mig, så att jag kläms mellan Remko och honom. Min mamma tar hand om Ella.

Jag känner hur Maartens knä trycker mot mitt när han böjer sig fram till Remko för att fråga vad han gör för slags arbete. När Remko svarar att han jobbar på IT-avdelningen på en bank gäspar han hörbart. "Det verkar så sömnframkallande för mig", säger han. ”Då föredrar jag fortfarande mitt arbete på sjukhuset. Även i coronatider.”

Han börjar sedan utveckla ovaccinerade personer i femtioårsåldern och gravida kvinnor som befolkar intensivvården. "Få din booster så fort du kan och se till att du inte blir för tung", säger han. Det irriterar mig att han dominerar samtalet så mycket. Min syster tittar bara beundrande på honom. Jag ser att Remko inte riktigt gillar det heller, men han är alldeles för artig för att ingripa.

Så fort vi ätit klart springer jag till köket för att koka kaffe. Jag får lite huvudvärk ikväll. Och jag tycker att det är irriterande att jag känner att Maarten har rätt. Remko är tråkig. Hur fick jag in det i huvudet att starta något med honom? Jag lutar mig mot bänken och så öppnas köksdörren. Martin. Naturligtvis.

Maarten kommer fram bakom mig och lägger sina händer på mina höfter. Jag vet att jag borde ingripa, men på något sätt tänder det mig. "Gör inte det", säger jag. "Du kan inte klara dig mot Frederique." Han ignorerar mina protester. Han skjuter mina strumpbyxor och mina trosor åt sidan. Och så slog hans fingrar mig. Herregud. Min svåger är inom mig.

Hans skickliga läkares händer rör vid min knapp. Mina knän spänns. Han vet precis var han ska vara. Jag tvekar mellan att knuffa bort honom eller att ge upp för det. Men innan jag hinner bestämma mig svänger köksdörren upp. Remko. Maarten släpper genast taget om mig och jag går åt sidan. Men jag är ganska säker på att Remko såg allt.

© The Stringpoint Group

 

bron: de Telegraaf

Prenumerera på vårt nyhetsbrev

Prenumerera

Skapa ett konto

Du kan nu gå vidare som gäst eller du kan lägga upp ett konto med dina uppgifter

Registrering

Recently added

Du har inga artiklar i din kundvagn

Totalsumma inkl. moms:€0,00