Meny
under construction
under construction
under construction
under construction

THE STRINGPOINT GROUP

Laura har telefonsex på terrassen: "Ta av dig trosorna"

torsdag

Jag vaknar med en glad känsla. I övermorgon är äntligen över. Och även om det så klart är skönt att det är sommar här på Kanarieöarna så längtar jag hem igen. Efter två veckor ser jag äntligen min dotter igen, jag är kvitt Jamies mammas tjat och Mark och jag kan se om och hur vi kan fortsätta vårt förhållande.

Och medan jag dagdrömmer om ett liv med Mark, där han äntligen får en skilsmässa, vi flyttar ihop eller till och med gifter oss och kanske till och med får en bebis tillsammans, blir jag förvånad över Jamies hosta. "Jag mår inte bra", säger han. "Skit. Snart har jag corona. Då kan jag inte gå hem. Och jag måste springa igen på måndag.”

"Korona!?" Jag börjar skrika. "Hur så?! Du var väl vaccinerad?" Jamie ser generad ut och säger att han bara har fått ett skott. Han gjorde ett PCR-test på vägen dit och tänkte göra det idag. "Jag förstår inte hur du kan vara så oansvarig", fortsätter jag skrika. ”Du tar med dig våra mammor i riskåldern på semestern. Och vad händer om du har corona? Då kan du inte ens gå hem!"

Jag darrar av ilska. Vad händer om jag också testar positivt? Det kan ta veckor! Måste jag stanna i Spanien hela tiden utan att träffa Ella? Och hur är det med mitt arbete? Jag tar på mig en strandklänning och ett par sneakers och letar efter närmaste apotek där jag köper fyra snabba tester och en termometer. Jag är lättad över att se att man kan få göra ett PCR-test bredvid apoteket.

Jamie ligger fortfarande i sängen. "Jag mår verkligen inte bra", stönar han. "Mitt huvud och hals gjorde ont och mina muskler gjorde ont överallt. Kan du ge mig lite frukost?" Jag kastar termometern och snabbtestet mot hans huvud och lämnar rummet. Jag träffar våra mammor i frukostrummet och förklarar situationen för dem. Jag slänger några smörgåsar på en bricka, ställer den framför vår rumsdörr och gör ett test i mammas rum. Negativ. Lycklig.

Jamie ringer. Snabbtestet är positivt, han har feber och han ber mig följa med på PCR-testet. Jag vägrar och jag säger att det verkar bättre att jag håller mig borta från honom. Som tur är håller våra mammor helt med mig; de vill också åka hem på lördag och känner inte för corona. Jag hoppas bara att han inte smittade någon av oss.

Jag säger till mammorna att jag ska gå en promenad. Jag måste få ihop mina tankar. Jag går i rask takt genom den lilla staden, tills jag ser en mycket tilltalande terrass. Jag har inte ätit något än så jag beställer en kopp kaffe och en tårta. Och då kan jag inte motstå att skicka en app till Mark. 'Jag åtrår dig'.

"Jag vill ha dig, Laura," smsar han tillbaka. "Vad gör du?" Jag svarar ärligt att jag sitter på en terrass. "Vänta fem minuter", sms:ar han, och jag gör det lydigt. Vad skulle hända? Mitt hjärta hoppar över ett slag när han ropar. Jag har inte pratat med honom på så länge, härligt att höra hans röst. "Vad sägs om telefonsex", säger han. "Telefonsex på terrassen."

Jag ser mig omkring. Det är inte upptaget. Ändå, bara för att vara säker, sätter jag mig vid ett bord i ett hörn. Det ligger ett tyg över det. "Ta av dig trosorna", säger Mark. "Och låtsas att jag sitter bredvid dig. Min hand glider uppför ditt högra ben. Ännu längre och längre." Jag ser mig omkring. Ingen tittar på mig. Ett par är upptagna med att prata med varandra och en äldre man läser tidningen. Jag tar snabbt av mig trosorna och lägger dem i väskan.

"Öppna benen och blunda", viskar Mark. Jag gör som han säger. Det retar mig väldigt mycket. "Skek dig själv", befaller han. "Fantisera att det är mina fingrar du känner." Jag suckar. Och så glömmer jag hela världen runt mig och jag cum. Jag måste bita mig i läppen för att inte skrika. Jag öppnar ögonen igen. Det här var trevligt. Och jag tror inte att någon märkte det.

fredag

Jag har undvikit Jamie så mycket som möjligt och sovit i min mammas rum när han ringer mig när jag är vid poolen. Det visar sig att även PCR-testet är positivt och det gör att han inte kan flyga till Nederländerna imorgon. "Det betyder att du måste stanna här också", snärtar han. ”Någon måste ju ta hand om mig. Jag kan inte ens få mat själv!"

"Det finns rumsservice också", slår jag tillbaka. ”Det är ditt eget fel att du inte är helt vaccinerad. Och ja, jag vet att man fortfarande kan få corona, men chansen är mycket mindre. Jag ska bara hem imorgon, till mitt barn. Krya på dig. Måste jag ringa produktionen att du inte kan komma på inspelningen på måndag eller gör du det själv?"

"Laura, om du gör det så sparkar jag dig på plats. Sedan tar jag en annan manager”, väser Jamie. "Ute tillsammans, hemma tillsammans." Jag är förvånad. Jag känner Jamie tillräckligt väl för att veta att han menar det. Om jag går hem nu så blir jag av med jobbet.

© The Stringpoint Group

 

bron: de Telegraaf

Prenumerera på vårt nyhetsbrev

Prenumerera

Skapa ett konto

Du kan nu gå vidare som gäst eller du kan lägga upp ett konto med dina uppgifter

Registrering

Recently added

Du har inga artiklar i din kundvagn

Totalsumma inkl. moms:€0,00